linneacharlottalarsson

Tänkte berätta lite om hur det är att vara timvikarie, en titel som ganska många, inklusive mig, i min omgivning har för tillfället. De flesta som tog studenten 2009 har haft svårt att få ett fast jobb och därför får man nöja sig med att vikariera på olika ställen då och då.

Man vet aldrig när eller var man jobbar, men när de väl ringer får man vara beredd och tacka ja direkt, annars riskerar man att "åka ned" på vikarielistan. Jag jobbar tex på olika dagis runt om i Ulricehamn. Jag jobbade på ett ställe igår, men nu har jag ingen tid förrän nästa onsdag. Därför vet man aldrig hur mycket man jobbar på en månad, utan får vara nöjd med de tider man får.

Det är inte så att jag tycker det är pest och pina att jobba på dagis, verkligen inte! Jag tycker faktiskt det är väldigt kul, jag trivs med att jobba med barn och tycker det är härligt med deras otroliga fantasi. Häromdagen lekte tex två sju-åringar (detta var inte på dagis, men ändå) att de hade ett supersvärd som någon stor kejsare använt för typ 100 år sedan, som skulle förvaras på en mycket fin svärdhylla. I verkligheten var supersvärdet en vanlig liten pinne, kejsaren en låtsaskejsare och svärdhyllan var ett vanligt träd. Visst är det härligt! Jag sa till dem "Vilken bra fantasi ni har!" Då svarade de "Ja, det har vi, men du är stor så du har ingen fantasi." Och det stämmer verkligen! Tänkt vad kul när man var liten och man kunde leka vad som helst var som helst.
Mitt budskap i dagens inlägg blir alltså: Låt fantasin flöda! Även när man är stor!


Tycker denna bilden stämmer bra överens med detta. Josefine och Mia leker i snön under en härlig vinterpromenad på nyårsdagen. :) Haha!